Håller din hand





Jag, Paula och Paulas mössa stötte på hästar när vi tog en promenad i skogen. Det var kallt men fint.

Looking for Chaplin, only seeing Hitler






Jag har börjat titta på Freaks and Geeks, sisådär nio år senare. Som jag sade tidigare - jag är lite efter.
Har bara sett tre avsnitt, men hittils har det varit riktigt, riktigt bra.

Reglerna har ändrats






Så nu får jag, i mitt nya korta hår, inte äta någonting tills torsdag eftermiddag. Jag lär ju inte alls dö.

I'm fighting for my life. You?




Fantastisk film.

(Ja jag vet jag är efter alla andra.)

Something real






Vill bara tillägga att jag även träffade Ida och hennes oförskämt söta katt förra gången jag var i Stockholmsområdet.

*smälter*

Twelve and Holding








Bra film.

Det är ganska sällsynt med riktigt bra, unga skådespelare. I Twelve and Holding är de alla riktigt bra. En tragisk historia som framkallar både en och två tårar, åtminstone hos mig. Se den om ni inte gjort det tidigare.

Fåglar och ord




HE'S AWWWRIGHT!
Martin och hans band Birds and Words visade sina skills offentligt för första gången, och de var inte mindre än awesome, faktiskt. Framförallt Martin, såklart!

Ja, det blir inte så mycket bilder alls trots allt. Måste komma ihåg att fota mer i framtiden. Så jag avslutar med en bild på mig själv, bara för att jag vet att du inte kan få nog av dem, Rasmus. ;)


I väntan på vadå






Jag gillar inte riktigt blogginlägg utan bilder. Jag vill skriva ett inlägg eller två om min senaste Stockholms-visit, men eftersom jag inte tog med mig min egen kamera dit, så får jag vänta tills bilder skickas till mig. Vilket kan ta ett tag.

Så, då har vi det avklarat. Och så fick ni två alldeles färska webcam-bilder bara för att ni är så tålmodiga.

En intressant och lite konstig flicka med kodnamnet Mandy hälsar också att hon tycker att folk borde hoppa mera på spelningar. Så det så.

(Ja, jag använde en låttitel av Timbuktu som rubrik för inlägget. Så skjut mig.)

Can I borrow some eggs?




Michael Pitt är så överdrivet cool i Funny Games U.S.

Skulle skrivit det här för längesedan egentligen. Det är en riktigt bra och frustrerande film, så om ni lyckats missa den så se den genast.

Om inte annat bara för att förundras av Michael Pitts fantastiska coolhet.

(Själv märkte jag först efter att jag sett den att den faktiskt är en remake, så jag funderar på att se den österrikiska versionen också. Fast där är ju inte Michael Pitt med, förstås.)

RSS 2.0